We did it!

Cuckoo!
 
We made it!
My sister and I ran 10 kilometers!
Its not that of an achievement lengthwise but it is a first timer for both her and me. 
And that should count:)
 
 
 
 
 
The happiness inside me comes from having had a plan and following through.
It was about persistance and not giving up despite injuries and sickness. 
It was about keeping a promise...
It was about building up something and reaching a goal. 
 
At the same time we exchanged fresh air in our lungs three times a week.
Our legs that carry us through our lives and now also around in the wood became target for admiration and gratefulness:)
We became role models to our kids, and possibly my husband too 😉
We proved that small steps could take us far.
 
So this 10 K was not only a number. 
 
Hooray for us!
 
Tjingeling


Kommentarer
Anna

Wow, så duktiga ni är! Och vilken fin bild, ni riktigt strålar.⭐️⭐️⭐️

Svar: Tack, det känns toppen! Tror det är stoltheten som lyser igenom:)
Maria Lacik

2018-01-07 @ 22:50:27
mamma

vilken lycka!!! det måste kännas underbart, jag är så stolt över er och det skiner ju om er också. kanske en liten eloge till Elvis med som kanske troget travat med i ur och skur

Svar: Känns fantastiskt! Och Elvis fanns vid vår sida hela tiden utan att klaga:)
Maria Lacik

2018-01-08 @ 10:59:58
Annette

Heja er! Sååå imponerad, stort grattis till er!

Svar: Ha ha tack! Det har faktiskt varit en riktigt rolig resa dit så inget plågsamt:) 😍😍😍
Maria Lacik

2018-01-09 @ 07:31:15


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

miacasaolitetill.blogg.se

Min väg från hus till hem och annat däremellan som gör livet vackrare

RSS 2.0